Jag är en sådan person som kan förlåta, många gånger, men när det väl går över gränsen förlåter jag aldrig. Sådana vänner brytar jag totalt kontakten med och förlåter aldrig, varför? Finns ingen anledning, efter mycket prat och fler chanser vet jag att jag ändå blir sviken eller sårad igen. Jag vill bli behandlad så som jag själv behandlar mina vänner, med respekt och kärlek. Dessa människor har lämnat spår inom mig, båda goda och dåliga, men de dåliga tog över i slutänden. Det är så sjukt att man verkligen börjar märka på människor hur dom är, jag har verkligen fått erfarenhet av detta. Jag märker väldigt snabbt hur en människa fungerar, om den är en bra person eller inte. Ser det bara på ansiktsuttrycket. Sådana suddar jag bort på direkten, behöver dom inte och de är inte värda min energi.

Dom vännerna jag har kvar, de äkta, och min familj, är de enda i hela världen som betyder något för mig. För dessa personer skulle jag kunna göra allt och ställa upp när de än behöver mig, när det kommer till bekanta och människor som bara finns runt om en, skiter jag bokstavligen i. Litar inte på någon, jag finns och hjälper bara de som jag vet att jag kan få det tillbaka av. Det är vänskap, det är kärlek. Tack min älskade familj, och tack mina finaste tjejer. Ni är det finaste och viktigaste jag har i livet.