Måste bara säga att jag är så jäkla lycklig! Finns ingen speciell anledning, som när något händer att man får något speciellt elller så, utan jag är det bara allmänt hela tiden. För några år sedan hade jag en "fjortis-period" då jag oftast var ledsen och irriterad över små saker, jag visste inte ens själv varför man jag antar att jag var omogen och inte förstod mycket i livet.

Det är viktigt i livet att hitta sig själv, att veta vem man är och inte låta någon annan trampa på dig eller ändra på dig. Lyckas man hitta det i sig själv, då är man lycklig! Jag är lycklig för den jag är och uppskattar det jag gör, jag försöker att undvika mina negativa tankar jag har på mig själv och tar istället fram dom positiva. Det hjälper, och gör dig lycklig!

Idag uppskattar jag mina vänner så mycket jag bara kan, dvs mina närmsta vänner. Elina, Nathalie, Nadja, Zana, Caroline och Cecilia, en del av mig. Och när jag säger en del av mig, så är det dom som har gjort mycket till att jag är så som jag är idag! Det är viktigt för mig att träffa mina tjejer minst varann dag, prata av sig och skratta av sig och kanske höras på telefonen på kvällen. Jag undviker allmänheten mycket, jag umgås knappt med några andra än dessa tjejer, för att jag inte kan lita på folk och behöver inga fler vänner! Tack för att ni är som ni är och alltid finns där, allt för er!

Sen måste jag säga att jag har en underbar storebror. Jag har inte alltid uppskattat honom och detsamma gäller honom, men vi har kommit till ett viss stadium i livet där vi har lärt oss att det viktigaste vi har i livet är varandra. Vi kommunicerar nästan om allt och han är inte som alla andra äldre syskon som bestämmer över mig, han stöttar mig istället genom allt. Jag älskar att skämta med honom och visa mina störda sidor, men även att prata om problem med honom och bara vara mig själv.

Sist men absolut inte minst, mina föräldrar. Dagligen brukar jag sitta och tänka om det finns bättre människor på jorden och dagligen springer jag fram till dom hemma, kramar dom och säger: Älskar dig mest! Jag behöver aldrig vara någon annan än mig själv framför dom, jag kan visa min seriösa, arga, glada, störda, ungdoms och party sida utan något problem! Med dom kan jag prata allt om, även om dom inte tycker att vissa saker är okej så stöttar dom mig och ger mig råd. Jag anser att det är viktigt, för att då skapar man ett förtroende för varandra som leder till att du kan göra det mesta du vill göra bara du är ärlig. Jag är 17 år gammal och har redan rest utomlands två gånger ensam (England och Grekland) och sen har jag även varit i Serbien varje sommar hos min farmor och farfar ensam i 1 månad sen jag var 12 år gammal. Jag får träffa vem jag vill, åka vart jag vill, festa när jag vill, så länge jag är ärlig. Det är det viktigaste mellan en förälder och barnet, annars slutar det bara med lögner och konflikter. En annan sak är att jag får allt jag vill ha, men jag ger också tillbaka. Allt mina föräldrar ber mig om att göra hemma, utanför skolan eller liknande gör jag. Jag sköter mig i skolan och allmänt med, och jag respekterar dom! Bäst i världen är dom, skulle aldrig kunna byta ut dom. Älskar er!