Gaaaaaah. Panik, ångest... Lovet är snart slut! Jag måste börja plugga imorgon alltså, måste även lägga mig snart, har vänt på dygnet helt och hållet. Fattar inte varför jag gör det, hatar att vakna mitt på dagen kl 1, känns som om hela dagen har gått bort då. Man blir seg, trött och bara irriterad. Egentligen så hatar jag den där känslan några dagar innan skolan ska börja igen, att man har ångest över allt men den här gången är det annorlunda. Jag ser nästan fram emot skolan. Det är bara två månader kvar och sen är det sommarlov, kan inte fatta att det här läsåret gått så himla fort. Jag ska snart sluta Djäknepark.

Jag har många gånger klagat på den skolan, över folket speciellt. Men om jag tänker efter så har jag blivit en så mycket bättre person sen jag börjat där. Innan jag började 7an var jag en riktig fjortis som hängde ute på stan hela dagarna och kvällarna och umgicks med fel personer. Redan efter första dagen när jag började i min klass så började jag skämmas. Skämmas över hur jag var, allt folk hade fått för sig (att jag var en riktig bråkstacke/bitch) osv. Jag bestämde mig för att byta umgänge, beteende och ta tag i skolan, något jag verkligen har gjort. Jag är en glad person som älskar att vara med mina närmsta vänner, jag umgås bra med alla i min klass. Visst finns det tillfällen då man verkligen är sur på någon och känner att man hatar ens klass men det går alla igenom. Jag pluggar och är duktig i skolan, i vintras hade jag bara 2 G och resten var VG och MVG, något jag verkligen inte strävade mot förut. Min personlighet har ändrats helt och hållet med. Jag skrattar och tycker synd om personer som tror att de är coola för att de använder "blatte" språket, som hänger utanför MC på kvällarna och som tror att de är något. Tyvärr finns det såna personer på min skola, och jag hoppas verkligen att de snart ändrar på sig och växer upp.

Min vän Pebbles skrev ett jävligt bra inlägg idag på sin blogg (obrien.blogg.se) om folk som tycker synd om sig själva. Självklart har vi alla perioder då vi känner oss nere eller blir lite deppiga, det är helt normalt. Men människor som väljer att dela med sig om det till hela jävla facebook eller på sin blogg, tycker jag är patetiska. Alltså helt ärligt talat, vem bryr sig om erat privata liv? Gå istället och prata med någon, någon vän eller någon där hemma. Har ni ingen så gå till någon psykolog eller något. Vi lever i Sverige, vi har ALLT, verkligen allt här. Vi har mat och tak över huvudet, vi har alla någon som bryr sig om oss, säg något vi inte har? Vi har tillgång till nästan precis allt. Jag vill inte låta som att jag aldrig klagar och tycker att allt i livet är perfekt, för det gör jag inte. Men jag är nöjd, jag försöker alltid att se det positiva. Man kan heller inte vara glad hela tiden, tänk om man var det, då vet man ju inte hur det känns att vara lycklig, eller hur?

Just nu älskar jag verkligen mitt liv. Jag älskar mina närmsta vänner som alltid finns där för mig i vått och torrt, som alltid ställer upp och som alltid ger mig ett leende på läpparna. Spelar ingen roll om vi alla är nere ibland, de räcker med att vi säger något och humöret är uppe igen. En person som verkligen fått mig att älska livet som jag gör är Elina, alltså den människan... Tror jag skrivit om henne flera gånger i min blogg nu men nu gör jag det igen. Den där utrstrålningen, glädjen, skrattet, leendet, sjuka humöret, det går inte att förklara med ord. Jag har nog aldrig träffat en sån människa som hon, ibland blir jag rädd nästan att jag är kär i henne... Haha skämtar, men jag ser henne som en i familjen verkligen. Jag är nog inte den enda som gör det heller, mina föräldrar gör också det haha. Även de andra tjejerna, Natha, Nadja och Selma, ni gör min dag tjejer!

Nästa vecka börjar skolan igen, har faktiskt saknat min klass lite. Dom här två månaderna som är kvar ska vi verkligen ha kul, hoppas att vi alla kan umgås och skratta tillsammans den lilla stunden vi har kvar, även om vi haft lite konflikter mellan oss. Våren börjar komma mer och mer för varje dag som går, snart börjar uteserveringarna öppna, och när de blir lite varmare kan man sätta sig i Vasa och bara ta det lugnt med gänget. Det kommer gå fort, det gör det när man har kul och det ska jag ha! I juni precis efter avslutningen är det dags att åka ner till mitt paradis, Serbien. Saknar alla som fan men ändå har det gått fort. Bada, sola, shoppa, vara med familj och vänner, festa, åka till Grekland med kusinen, jag ryser...

Se på livet genom framrutan, inte genom backspegeln-